s18e14

Den Onda Cirkeln är ingenting man ska ta lätt på. Den är väldigt likt Herr Speldjävul som även han kan vara en riktig jävel.

Jag är inne på dag 2 av mitt efterlängtade jullov och jag har redan börjat stanna uppe alldeles för sent inpå natten. Jag är fullt medveten om att jag kommer sova alldeles för länge i morgon och att jag antagligen kommer vakna av att antingen mamma eller Julia ringer bara för att de har tråkigt. När jag då berättar att jag sover kommer den som ringer bli mycket häpen och säga att jag måste stiga upp. Jag kommer stiga upp, men endast för att min katt står och klöser på min dörr i hopp om att få komma in och mysa med mig i sängen. När jag släppt in honom och lagt mig ner i sängen igen kommer det knappast ta mer än 30 sekunder innan jag har hans svans i ögonen. Det kommer börja klia och han kommer spinna.

När jag sedan stiger upp 20 minuter senare kommer jag slå på skärmen till min dator. Det kommer vara orangeT nere i startfältet. Det kommer vara Julia som skickat en och annan vibb på msn messenger. Jag kommer skriva tillbaka och då få vänta ca 30 minuter på svar. När svaret kommer står jag i duschen. Jag jag kommer ut ur duschen är klockan ca 12.30 och den andra Julia kommer ringa. Hon kommer säga nåt i stil med "kom hit NU, vi orkar inte vara utan dig!". Jag kommer lova att vara där inom 20 minuter. 3 timmar senare kommer jag klampa in i lägenheten och stöta på 2 galna kvinnor och en monsterbebba (bebbio kommer dock antagligen att sova ute i vagnen vid det tillfället).

När vi suttit och kollat Sex and the City samt några skitfilmer kommer Julia de Mander vara jättearg för att vi aldrig gör något. Hon börjar troligtvis peta på mig och Julia. Det hela kommer sluta med att Julia Höglund går ut ur rummet i stormande fart och jag sitter kvar och ta det lugnt. När jag kommer hem (om jag nu gör det), är klockan för mycket. Jag sätter mig vid datorn och kolla lite Vem Kan Slå Filip & Fredrik och sedan sitta här vid klockan två på natten och klaga om någon slags Ond Cirkel.


Ps. Jag såg Björn Hellberg häromdagen. Blev helt lugn och rofylld av hans ljuva stämma. Ds.

s18e13

Hej!

Idag är det tre dagar kvar till jag får jullov. Som jag har längtat! Tyvärr blir det inget av att träffa älskling i jul men jag & rödis åker dit till min födelsedag. Kan knappt vänta!

Om någon vecka är det julafton, aka tomtedagen. Jag har aldrig fått en vanlig tomte till mitt hus. Eller jaa...ett år kom Taxi-Fjalar och var tomte, men det var jag för liten för att minnas. Ett år var pappa en slags "rysstomte". Han tyckte att det skulle vara jättekul. Resten av familjen gillade inte riktigt idén lika mycket som han gjorde.

Jag tänkte berätta om ett litet julaftonsminne. Det var julen -03 och jag och min familj var på vår årliga julpromenad. Detta år var vi ner till stranden för att gå på isen och helt enkelt promenera. Jag vill börja med att säga att ingen av oss barn tycker om julpromenaden, det är bara något som mamma och pappa på in the good old days och inte kunnat släppa.

Iallafall, vi var nere på stranden. Jag och Timpa sprang på bryggan och hunden Motica sprang bredvid oss, fast på isen. Helt plötsligt hör vi ett stort BRAK och hunden är igenom isen. Pappa skriker. Mamma försöker närma sig hunden utan en minsta tanke på att hon kanske väger lite mer än en 20 kilos hund. Mamma trillar igenom. Erica gråter av skratt och pappa går fram, kramar henne och säger med en tröstande röst; "Det är ingen fara gumman. Motica kommer att klara sig." (Han tänkte alltså inte alls på mamma.)

Jag och Timpa drog upp mamma ur vattnet och hon sprang fort hem. Nu skriker pappa åt alla oss syskon: "SPRING OCH HÄMTA PINNAR FORT SOM FAN!" Jag säger då till honom: "Hon har för fan inga händer, hur hade du tänkt att en hund skulle kunna bli dragen av en pinne?" Pappa skriker bara vidare att vi måste hitta tjocka pinnar och ge dem till honom. Han insåg efter ca 20 minuter att detta inte skulle funka, så han börjar dra av sig byxorna till grymtandet "FAAAN nu kommer jag bli förkyld!". Fram kommer de fulaste, håligaste långkallingarna jag sett och pappa börjar klättra ner för stegen. Då kom hunden närmare och pappa kunde lyfta upp henne. Tyvärr fick han sig aldrig något bad.


Det var min lilla julhistoria det, hoppas ni tyckte om den! Jag ska nu lämna er med en bra länk och ett GOD JUL!



http://www.youtube.com/watch?v=NsVgGTq1Jf8

RSS 2.0