s18e06
Hej!
Tänkte berätta om min och Julias resa. Nu tänker alla mina vänner "Faaaaaan, inte det här igen!", men jag tycker så mycket om att prata om det. Det gör även min älskade sork Julia :)
Resan började med att jag och Julia åkte till Sthlm och tog några bärs med hennes gamla klasskamrater, fett nice! När det började mörkna tog vi vårt pick och pack (ca 159962 kg bagage) och gick till min kära moster Arja för att få lite sömn innan den långa resan :)
När vi vaknade på morgonen var vi så fruktansvärt upp i varv att jag knappt kunde raka benen. Jag tänkte dock att det nog skulle vara bäst att göra det. Man vet aldrig med italienare vet ni. Vi gick ner till Märsta Station och tog bussen till Arlanda, hade väl kanske 3 timmar på oss innan planet skulle gå. Vi kom in på Arlanda, checkade in och gick till bagage claim. Allt gick smidigare än någonsin! Vår gate låg tom ca 30 meter ifrån oss. Vi satte oss inne på Oh Learys' och tog några bärs för att lugna Julias nerver (fruktansvärt flygrädd kvinna).
När vi hade fått i oss några stycken var det dags att boarda. Flygresan gick hur bra som helst, tom mellanlandningen. Älska Amsterdam!
Nu var ögonblicket helt plötsligt här. Vi var i Milano. Vi fick våra väskor och måste ta en cigg för att lugna nerverna. Pojkarna vi skulle bo hos kom aldrig. Vi fick panik. Vi tog en bärs. De kom! Min tanke var "en klenis och en potentiell basketspelare, great". Mina tankar fördes snabbt över till något bra när jag insåg att de faktiskt var fantastiska människor båda två. När vi skulle gå till tåget tog de förstås våra väskor. Vi kämpade lite för att få dra dem själva (vi ville ju inte, men det kändes rätt bara). Efter ett tag insåg vi att det nog var lika bra att de fick ta dem.
Första kvällen gick vi ut på en urmysig restaurang. Jag och Julia beställde kyckling, vi var inte alls sugna på pizza, vilket man kanske ska vara i Italien. Iallafall, när vi hade ätit upp kycklingen, kommer det in två pizzor till. Vi tänkte "oh fuck!" Nu skulle vi tydligen klämma i oss en varsin pizza också, det var ju just snyggt. Vi rullade ut från sagda restaurang.
Andra kvällen var vi ut och dansade. Till en början var det mycket stillastående för min och Julias del, men när drinkarna hade flödat en del stod vi och shakade mer än någonsin. Det var faktiskt en väldigt lyckad kväll, jag fick sitta fram i bilen på väg dit, och om man känner mig så vet man att det är något jag väldigt gärna gör.
Tredje dagen var det jätteilla med mig. Jag vaknade i en lägenhet full med kackerlackor (vi hade i all hast flyttat till en annan lägenhet natten innan). Det luktade skit och det fanns inget vatten. Bara nåt asvidrigt iste man bara blev ännu törstigare av. Bara för att strö salt i våra sår, var vi inlåsta. Det tog två timmar till vi fick komma ut till civilisationen. TVÅ TIMMAR! Jag mådde värre än någonsin. Hade jag vart hemma skulle jag lätt kunnat ta hand om alla problem jag hade (illamående, ont i huvudet, ont i hela kroppen och allmänt skitig). Det får man ju ändå alltid ta hand om efter en utekväll på holmen. Men nu var jag inte hemma. Så jag gick och lade mig hemma hos Morra. Jätteskönt att få sova. På kvällen hände det mycket. Vi såg transor, prostituerade och mycket annat. Jag var på konstiga äventyr.
Fjärde dagen var jag och Julia på restaurang ensamma, väldigt nice. Jag käkade Spaghetti Carbonara vilket jag längtat väldigt länge efter. Det var verkligen inget speciellt. Simon lagar bättre. Mot kvällen låg vi och chillade hemma hos Morra, var ut på promenad och lite sånt stuff. Vi hade även "houseparty" vilket gick ut på att jag och Julia drack och muslimerna kollade på Italiens motsvarighet till AFV.
Femte, sista dagen var sorglig och jättemysig. Låg mest i sängen med Alex hela dagen. (Med andra personer i rummet också, frukta ej.) Sen skjutsade Alex oss till flygplatsen. Julia sa hejdå till Pecos. Hon grät så mycket. Jag sa hejdå till de andra, det var hemskt. Jag sade egentligen inte ett ord, utan bara stod och höll om Alex. Ville inte släppa taget. Sen var det bara "Ciao baby" och så var vi påväg hem.
Vi ska tillbaka 10 oktober, hehe.
Ω Dagens låt :
http://www.youtube.com/watch?v=HiBcQeIax4g&feature=fvst
TO BE CONTINUED...
Tänkte berätta om min och Julias resa. Nu tänker alla mina vänner "Faaaaaan, inte det här igen!", men jag tycker så mycket om att prata om det. Det gör även min älskade sork Julia :)
Resan började med att jag och Julia åkte till Sthlm och tog några bärs med hennes gamla klasskamrater, fett nice! När det började mörkna tog vi vårt pick och pack (ca 159962 kg bagage) och gick till min kära moster Arja för att få lite sömn innan den långa resan :)
När vi vaknade på morgonen var vi så fruktansvärt upp i varv att jag knappt kunde raka benen. Jag tänkte dock att det nog skulle vara bäst att göra det. Man vet aldrig med italienare vet ni. Vi gick ner till Märsta Station och tog bussen till Arlanda, hade väl kanske 3 timmar på oss innan planet skulle gå. Vi kom in på Arlanda, checkade in och gick till bagage claim. Allt gick smidigare än någonsin! Vår gate låg tom ca 30 meter ifrån oss. Vi satte oss inne på Oh Learys' och tog några bärs för att lugna Julias nerver (fruktansvärt flygrädd kvinna).
När vi hade fått i oss några stycken var det dags att boarda. Flygresan gick hur bra som helst, tom mellanlandningen. Älska Amsterdam!
Nu var ögonblicket helt plötsligt här. Vi var i Milano. Vi fick våra väskor och måste ta en cigg för att lugna nerverna. Pojkarna vi skulle bo hos kom aldrig. Vi fick panik. Vi tog en bärs. De kom! Min tanke var "en klenis och en potentiell basketspelare, great". Mina tankar fördes snabbt över till något bra när jag insåg att de faktiskt var fantastiska människor båda två. När vi skulle gå till tåget tog de förstås våra väskor. Vi kämpade lite för att få dra dem själva (vi ville ju inte, men det kändes rätt bara). Efter ett tag insåg vi att det nog var lika bra att de fick ta dem.
Första kvällen gick vi ut på en urmysig restaurang. Jag och Julia beställde kyckling, vi var inte alls sugna på pizza, vilket man kanske ska vara i Italien. Iallafall, när vi hade ätit upp kycklingen, kommer det in två pizzor till. Vi tänkte "oh fuck!" Nu skulle vi tydligen klämma i oss en varsin pizza också, det var ju just snyggt. Vi rullade ut från sagda restaurang.
Andra kvällen var vi ut och dansade. Till en början var det mycket stillastående för min och Julias del, men när drinkarna hade flödat en del stod vi och shakade mer än någonsin. Det var faktiskt en väldigt lyckad kväll, jag fick sitta fram i bilen på väg dit, och om man känner mig så vet man att det är något jag väldigt gärna gör.
Tredje dagen var det jätteilla med mig. Jag vaknade i en lägenhet full med kackerlackor (vi hade i all hast flyttat till en annan lägenhet natten innan). Det luktade skit och det fanns inget vatten. Bara nåt asvidrigt iste man bara blev ännu törstigare av. Bara för att strö salt i våra sår, var vi inlåsta. Det tog två timmar till vi fick komma ut till civilisationen. TVÅ TIMMAR! Jag mådde värre än någonsin. Hade jag vart hemma skulle jag lätt kunnat ta hand om alla problem jag hade (illamående, ont i huvudet, ont i hela kroppen och allmänt skitig). Det får man ju ändå alltid ta hand om efter en utekväll på holmen. Men nu var jag inte hemma. Så jag gick och lade mig hemma hos Morra. Jätteskönt att få sova. På kvällen hände det mycket. Vi såg transor, prostituerade och mycket annat. Jag var på konstiga äventyr.
Fjärde dagen var jag och Julia på restaurang ensamma, väldigt nice. Jag käkade Spaghetti Carbonara vilket jag längtat väldigt länge efter. Det var verkligen inget speciellt. Simon lagar bättre. Mot kvällen låg vi och chillade hemma hos Morra, var ut på promenad och lite sånt stuff. Vi hade även "houseparty" vilket gick ut på att jag och Julia drack och muslimerna kollade på Italiens motsvarighet till AFV.
Femte, sista dagen var sorglig och jättemysig. Låg mest i sängen med Alex hela dagen. (Med andra personer i rummet också, frukta ej.) Sen skjutsade Alex oss till flygplatsen. Julia sa hejdå till Pecos. Hon grät så mycket. Jag sa hejdå till de andra, det var hemskt. Jag sade egentligen inte ett ord, utan bara stod och höll om Alex. Ville inte släppa taget. Sen var det bara "Ciao baby" och så var vi påväg hem.
Vi ska tillbaka 10 oktober, hehe.
Ω Dagens låt :
http://www.youtube.com/watch?v=HiBcQeIax4g&feature=fvst
TO BE CONTINUED...
s18e05
Jag är tröttare än Törnrosa.
Förövrigt så gillar jag att hon sover med perfekt smink, vackert, borstat hår, krona på toppen, balklänning på kroppen och en ros i handen (ledsen att mitt rimmande inte fortsatte, men ni hade blivit för imponerade). My kind of girl!
Ω Dagens krutbrud : Anneli på grillen
TO BE CONTINUED
Förövrigt så gillar jag att hon sover med perfekt smink, vackert, borstat hår, krona på toppen, balklänning på kroppen och en ros i handen (ledsen att mitt rimmande inte fortsatte, men ni hade blivit för imponerade). My kind of girl!
Ω Dagens krutbrud : Anneli på grillen
TO BE CONTINUED
s18e04
Hej!
Det finns en kille jag träffade på Malta. Han heter Adriano. Vi träffades utanför BK och pratade i ca 7 minuter, sen träffades vi aldrig igen. Nån gång under dessa sju minuter har han lyckats få mitt nummer samt msn. Han började messa mig, och då tänkte jag att han var ju väldigt trevlig och så, så jag messade tillbaka. Nu, 2 år senare, utan att ens känna mig eller ha pratat med mig på hur länge som helst, börjar han berätta att han är sjuk. Jag tänker "åh nej, stackars Adriano", för jag tänker ju förstås att han har någon farlig sjukdom, som man ofta brukar tro under såna här omständigheter. Efter att ha tröstat och frågat vad det är han har, berättar han att han drack vodka igår (för första gången i sitt ca 23åriga liv), och nu har han sån fruktansvärd hosta. Jag frågade; "Did you scream and sing a lot yesterday?". Han svarade; "Yes, Alice. I did.". (För er som inte vet, tror denna människa att jag heter Alice, inte Elise som jag egentligen heter. Jag har försökt få honom att förstå, men han fattar inte alls.
Jag vet ju då nu att han bara skrikit för mycket igår och ska möjligtvis dricka lite te så går det över. Så jag säger det till honom. Då säger han att det gör han redan, men det hjälper inte och han är så rädd. Så jag säger att han ska äta glass, dricka varm osv. Han är fortfarande väldigt rädd och tror att vodkan gjort honom sjuk. Det är ett jävla tjatande om att jag ska hjälpa honom för jag "know evrything abt this". HUR SKULLE JAG KUNNA HJÄLPA EN MÄNNISKA SOM INTE ENS LYSSNAR PÅ VAD JAG SÄGER? Sånthär irriterar mig väldigt mycket.
Och ja, mina nära och kära, detta är alltså Man! jag pratar om.
Nu ska jag börja fundera på allt jag ska ha med mig till Italien, vi drar om 3 dagar =))
Ω Dagens flopp : Mitt hår
PUSS
Det finns en kille jag träffade på Malta. Han heter Adriano. Vi träffades utanför BK och pratade i ca 7 minuter, sen träffades vi aldrig igen. Nån gång under dessa sju minuter har han lyckats få mitt nummer samt msn. Han började messa mig, och då tänkte jag att han var ju väldigt trevlig och så, så jag messade tillbaka. Nu, 2 år senare, utan att ens känna mig eller ha pratat med mig på hur länge som helst, börjar han berätta att han är sjuk. Jag tänker "åh nej, stackars Adriano", för jag tänker ju förstås att han har någon farlig sjukdom, som man ofta brukar tro under såna här omständigheter. Efter att ha tröstat och frågat vad det är han har, berättar han att han drack vodka igår (för första gången i sitt ca 23åriga liv), och nu har han sån fruktansvärd hosta. Jag frågade; "Did you scream and sing a lot yesterday?". Han svarade; "Yes, Alice. I did.". (För er som inte vet, tror denna människa att jag heter Alice, inte Elise som jag egentligen heter. Jag har försökt få honom att förstå, men han fattar inte alls.
Jag vet ju då nu att han bara skrikit för mycket igår och ska möjligtvis dricka lite te så går det över. Så jag säger det till honom. Då säger han att det gör han redan, men det hjälper inte och han är så rädd. Så jag säger att han ska äta glass, dricka varm osv. Han är fortfarande väldigt rädd och tror att vodkan gjort honom sjuk. Det är ett jävla tjatande om att jag ska hjälpa honom för jag "know evrything abt this". HUR SKULLE JAG KUNNA HJÄLPA EN MÄNNISKA SOM INTE ENS LYSSNAR PÅ VAD JAG SÄGER? Sånthär irriterar mig väldigt mycket.
Och ja, mina nära och kära, detta är alltså Man! jag pratar om.
Nu ska jag börja fundera på allt jag ska ha med mig till Italien, vi drar om 3 dagar =))
Ω Dagens flopp : Mitt hår
PUSS
