Efter 2 dagars sängliggande (med diverse avbrott för fika med mamma, promenad till mattssons osv), kan jag nu inte sova. Jag har tänkt flera timmar att jag ska gå och lägga mig, men det känns liksom inte rätt, jag har alldeles för mycket energi i kroppen. Alla avsnitt av alla serier är sedda för många gånger och likaså filmerna. Jag börjar runt 10 i morgon, så det är väl inte hela världen att jag inte lägger mig tidigt, men det skulle ju ändå vara skönt att sova lite.

Idag var jag och köpte en blomma och fika till mamma för att det var morsdag, men hon var ändå inte glad. Jag vet inte vad det är, men hon har var sur på mig de senaste dagarna. Det var de tystaste 20 minuterna i mitt liv när vi satt ute i trädgården och åt våra bakelser. Hemskt jobbigt.

Nu ska jag försöka trötta ut ögonen genom att läsa Kalle Anka, önska mig lycka till. Peace out!

Igår bestämde vi oss för att ta några bärs. Några ledde till några fler och till sist satt jag där ensam i Julias kök. Ingen bärs och ingen vän, de hade gått och lagt sig. Jag satt uppe till typ 06.00 och pratade med P. Sen gick jag hem.

Kylan var obeskrivlig, så jag bestämde mig för att "runwaya" mig hem. Så jag körde igång Gnarls Barkleys fantastiska låt Crazy och började strutta. Innan jag visste ordet av, stod jag i mitt rum. Helt okej!

Nu ligger jag iallafall här och är tröttare än på länge, men kan inte sova. Det är ju mitt i dagen! Äh, jag är tråkig idag. Peace out!

Inatt drömde jag att jag kom körandes på gården vetandes i bakhuvudet att något inte stod rätt till. När jag kommer fram till tvättlinan står mina bröder och ska döda min katt. Jag snackar inte nåt "skjuta honom så det går över fort", nej jag drömde att Tim stod med honom i handen och Simon hade en sten. Jag  stoppade dem dock i sista sekund. Larsson sprang iväg fort som fan och jag stod och försökte slå mina bröder så hårt jag kunde, men det gick inte. Jag var som ett vandrande spaghettistrå. Jag grät så jätte, jättemycket!

När jag vaknade i morse var kudden helt blöt. Jag hade alltså gråtit på riktigt. Och det första jag gjorde var att gå ner till nedervåningen för att se att Larsson fortfarande lever. Det gör han! Han ligger där nere och har det mysigt. Jag funderar på att ta upp honom hit, jag vill umgås med honom.

Nu ska vi mysa, peace out!

Jag såg just det senaste Lost-avsnittet (jaa, jag ser fortfarande på det) och de sista 10 minuterna var en stor bölfest i min säng. Jag och Tiger satt och fällde tigertårar som aldrig förr. Vi mår lite bättre nu, men är fortfarande rätt omskakade.

Nu är det ungefär en månad tills jag flyttar. Kan knappt vänta till att få träffa allihopa! Luca ska resa bort en månad, men planerade in det så att vi skulle hinna träffas medan jag fortfarande är i Monza. Mycket bra!

Om en vecka drar jag till Berlin med klassen, vilket skall bli mycket, mycket skoj. Vi kommer dricka så hemskt mycket bärs att jag kommer gå upp aaaaalldeles för många tjockispoäng. (På tal om tjockisar: Julia, jag har kommit på en fantastisk låttitel till ett spår på den nya skivan; Elefantens Dans. Har även en liten början till en melodi som du kan få höra i morgon. Vad tycker du?)

Nu ska jag sova, peace out!

Jag berättade just för mamma att jag inte kommer ta examen i år. Hon blev inte arg eller besviken eller något, hon sa bara att jag skulle kämpa på och göra allt när det känns bra. Mamma är bäst i världen!

På tal om det, pratade jag med Peter (lärare samt studiehandledare) idag och han sa att jag skulle skippa praktiken och vara i skolan de veckorna för att göra bort det jag har ogjort. Han sa även att jag får komma med till Berlin. Skönt! Vi åker på Torsdag nästa vecka, sweet!

Nu ska jag sova, börjar 08.00 i morgon. Peace out!

Min valborgshelg har vart mycket bra. Trevligt sällskap, god mat och mycket dricka. Behövs det något mer?



Påväg hem från Uffe på Berget. Jessica hade just tvingat manskören att köra "aooo". Bra kämpat av henne!

Måste försöka skriva lite,  peace out!

Orden bara ekar i mitt huvud. Jag visste att det var såhär - det var till och med jag som sade det till min coach först. Men när orden kom ur hennes mun visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Ilskan mot mig själv var just då väldigt stor. När jag klev ut ur hennes kontor, kände jag dock att det kanske inte var så farligt ändå.Jag kan kämpa bort det ogjorda nu den sista månaden och sen ta det som jag jobbar "i stället för" när jag har flyttat.

Det som suger mest med detta är att jag inte kommer kunna ta examen med min klass. Min klass! Jag vill aldrig gå med några andra, jag känner mig hemma där. Om jag inte får följa med till Berling blir jag ruskigt förbannad! Jag behöver det! Jag är riktigt arg på mig själv som satt mig i den här sitsen.


Förlåt Elise, peace out!

Sparrisen är tillbaka. Han har ju vart lååånga vägar. Varför berättar man inte när man ska göra nåt stort? Något jag alltid undrat. Så fort jag ska göra något viktigt i mitt liv, ringer jag runt till alla mina kompisar och berättar om det. Som när Sabina kom hem från Thailand och hade skaffat en till tatuering! Hon stod och berättade om resan och sade helt plötsligt: Simon har tatuerat sig! Alla blev överraskade och lite småglada. Sen kommer det: "Ja och jag har ju också tatuerat mig förresten..." Det var konstigt!

Måste dra, peace out!

En månad och 10 dagar kvar. 41 dagar. Sen flyttar jag bort härifrån, jag flyttar till värmen och kolhydraterna. Ååå vad jag gillar kolhydrater! (Inte när det lägger sig dock!)

Jag vill flytta NU!




När Christofaaa fyllde år, bestämde jag, Julia och Jessica oss för att göra en video till Hotel Room Service. Se den, tro mig!

Min buk mår inte bra. Jag visste att jag inte skulle ha ätit den där klubban! (Säger hon efter en helg med ca 15 hamburgare och 37 pack pommes...)




mmmmm hamburgare!

Hej!

I fredags stack jag, Julia och Sabina till Stockholm för att festa till det lite. Vi träffade Julias gamla classmates och var på någon bar, mycket trevligt. Vi stötte på hon där bloggfjortisen som vill vara som Kissie och hon skulle börja bråka med oss, jäkla pucko.

Pratade med min favorit italienare igår och det gick bra att jag bor hos honom några dagar, sweet!

Måste kämpa med skolarbete nu, peace out!


/ ΣΥΔΔΕΝ

Det här med att blogga har ju alltid känts lite lame. Men jag har i och för sig alltid varit sent ute med att bli aktiv på diverse communitys jag blivit medlockad in i, som t.ex. Lunarstorm, Snuttis, Kamrat, Bilddagboken, Bananaisland [en klar favorit] m.m. Facebook var jag dock jäkligt snabb med.

Nu har jag i alla fall skrivit varje dag i en vecka eller något liknande - varför? Det är max 5 personer som läser, och de flesta av dem ångrar väl sig antagligen så fort de ser att det var ett urtrist inlägg idag igen.

Idag pratade min vän Flamman med sin karl Kaninpung och han kom då fram till att om jag bor hos Luca medan jag är i Monza, kommer han att hämta mig därifrån och skjutsa mig till Genova. (Vill ju helst av allt sova hos Alessandro förstås.) Tydligen har han fått för sig att han är min pappa. Jag talar nu om Kaninpungen. Och jag har pappa nog så det räcker och blir över. Jag blev förstås skitsur med tanke på att han inte ska lägga sig i. (Du vet ingenting om mig och mitt liv! Jag ber om ursäkt, det var lite för internt.) Vill även lägga till ett litet sidoskratt. I alla fall insåg jag sedan att det inte var han som gjort fel, utan det var mina svin till exkarlar. Way to pick 'em, Sudden...

Vill bara lägga till en extra liten tråkig notis: Jag har träningsvärk, peace out!


/ ΣΥΔΔΕΝ

Hej!

Hahahah jag har ingen aning om hur det där blev så stort, jag råkade bara trycka fel. Jag hoppade seriöst uppp när jag såg storleksbytet.

Som rubriken så brutalt ärligt säger, är det inte länge kvar...av något alls! Jag har räknat ut att det är ca 13-14 skoldagar kvar innan examen och ungefär 50 dagar tills jag flyttar till Italien. NICE! Jag och Julia har bestämt oss för att flyga ner några dagar innan jag egentligen ska flytta, och festa tillsammans en sista gång före vi bor så långt ifrån varann (mår hemskt dåligt över det). Har fått erbjudande av Luca att sova hos honom när jag är i Monza, så jag slipper sova hos Pelle. Pelles lägenhet är inte stor. Tror dock att jag ska höra med den urbota snyggingen Alessandro om jag kan slagga där istället, han har ju faktiskt sagt att jag alltid är välkommen, hehe :)

FATTA ATT DET INTE ENS ÄR 2 MÅNADER KVAR! IIIIIII!

Nu ska jag skriva klart det förhoppningsvis sista med examensarbetet, peace out!


/ ΣΥΔΔΕΝ

Ska snart prata med skolans "alltiallo" om min skolgång, vet inte om jag ska vara lugn eller spänna hela kroppen. Dessa veckor är ju inte de bästa i mitt liv om man säger så...

Att något så litet kan göra en människa så glad, det är helt fantastiskt! Tack!

Jag brukar vara glad. Lycklig. Jag brukar skratta konstant och ha fruktansvärt bra humor. Dessa två dagar har nog varit de värsta i mitt liv. Jag orkar inte. Jag gråter. JAG. Jag försöker och försöker, men det känns bara som att jag kommer längre och längre ifrån målet. Förlåt vänner. Förlåt. JAG ORKAR INTE!

I morse försov jag mig. När jag senare skulle ta en buss för att komma till skolan, kom den aldrig. Eller så gick den alldeles för tidigt, vem vet. Nu har jag iallafall suttit och jobbat med examensarbetet ett tag, med vissa avbrott för att prata med Luca då förstås (random kompis, onödig fakta). Man skulle kunna tro att jag blir helt avskräckt från att röka pga detta arbete, men det gör tvärtom så att jag har värsta cravings efter en cigg.

Deadlinen för arbetet är i morgon 23.59. Då ska jag väl förhoppningsvis vara klar. I morgon måste jag dock in till skolan för att ta ett snack med rektorn (scary som tusan). Jag orkar bara inte!

Men snart får jag flytta...snart!




Tacka gud att Alessandro introducerade mig för detta band, de är helt sjukt bra! Me love it longtime.

Jag vet att den redan finns på Julias blogg, men kärleken till detta videoklipp är oerhört stort. Min favoritsak med hela scenariot är min buk när jag sträcker upp armarna (jag ser gravid ut) samt bananen i Pecos hand. Varför Pecos, varför?

Hej!

Om 58 dagar flyttar jag till Italien. 4 dagar efter det, ska jag och familjen jag ska bo hos åka på semester till Sardinien. Måste säga att jag är rätt så positiv just nu. Lyckan strålar genom mig! Till på det, kommer min käre vän Parashar hit i maj, sen åker jag till Berlin med klassen och allt är fabulous!

Ska bara klara av allt det sista i skolan nu, har alldeles för mycket ogjort och jag är livsrädd för att ta konsekvenserna.

Ska försöka jobba lite på examensarbetet nu, jag önskar mig själv lycka till. Haha,  det kändes lite patetiskt. Min mamma önskade mig också lycka till tidigare faktiskt :)




Nostalgi!

Hej!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till den stackare som faktiskt följer min blogg (jag tror faktiskt att det finns en) för att jag nite skrivit något mer på länge. Men här kommer iallafall resan i stora drag:

Vi hade fruktansvärt kul hela tiden. På min födelsedag gick vi och käkade pizza inne i Monza. Jag är inte säker, men tror att vi tog springnota. Julia sprang för livet i hopp om att inte bli fast i ett italienskt fängelse (vilket man absolut blir dömd till för att stjäla en 2 euros bärs och en 3 euros pizza).

De flesta dagarna spenderades med Julia och Pecos (och förstås Alex när han hade tid, vilket inte var ofta).

Den femte dagen var vi bjudna till Pecos peronliga tränare Alessandro, en mycket het italienare. Han hade lagat en fantastisk middag som bestod av någon focaccia, något underbart med ost, lamm samt en efterrätt. Efterrätten var tiramisu som hans mamma hade lagat. Jag och Julia har alltid hatat tiramisu och nu skulle en främling bjuda oss på det. Paniken flödade. Vi tvingade iallafall i oss det mesta och tackade så mycket.

Dagen efter ville Julia och Pecos vara för sig själva, så jag och Alessandro åkte in till Milano Centrum på hans motorcykel. ASKUL! Vi gick upp på taket till världens vackraste samt (tror jag) största kyrka, Duomo. Det var helt otroligt vackert där uppe, man kunde se ut över hela Milano.

Det enda jobbiga med det var att han tyckte att vi skulle ta trapporna upp för att få "den rätta upplevelsen" och jag tänkte ju inte direkt på att han är mer vältränad än min mamma, så jag började ju glad i hågen (?) vandra upp för trapporna. Jag trodde att jag skulle svimma, helt ärligt! Efter ca 5 minuters klättrande vände han sig om och frågade hur det gick för mig. Jag kunde ju inte svara för jag var så utmattad. Så jag sa: Cazzo.

Efter att vi hade varit inne i centrum några timmar, åkte vi och hyrde en film för att se hemma hos honom. Jag kunde ju knappt koncentrera mig på filmen, utan försökte att inte dö av hunger samt hans strålande utseende. När filmen var slut, stack vi och hämtade upp Julia och Pecos för att dra och käka kebab. Åh ljuva kebab! Sen tyckte Alessandro och Davide (som hade hakat på till kebabhaket) att vi skulle följa med dem och två kompisar ut till en fantastisk bar. Det gjorde vi ju såklart. Vi träffade underbara människor denna kväll, mer behöver jag inte säga. Det slutade med att jag spenderade natten hos herr A.

På morgonen (efter en timmes sömn), skulle jag dra hem för att packa. Vi måste åka till flygplatsen om en timme. Det var så jobbigt. Och ännu jobbigare blev det när Alex kom för att skjutsa dit oss. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Alla känslor jag tidigare haft, var som bortblåsta. Jag kunde ju dock inte berätta något för honom då, utan jag fick helt enkelt knipa käft ett tag till.

När vi kom till flygplatsen började Julia gråta. Då började jag också. Pecos och Alex åkte hem till sitt igen och jag och Julia väntade på planet. Det var försenat. Inte lite försenat, utan jag snackar 8 TIMMAR! Vi ändrade våra biljetter och åkte tillbaka in till Milano för att ta ett plan nästa dag istället.

Nu har vi varit hemma igen i snart en månad. Tiden känns inte normal längre, allt bara flyter ihop. Åland suger.


Jag har nu fått en Au Pair plats i Genua, vilket ligger ca 1,5 timmar ifrån Milano. Jag kommer vara där i 1-2 år. Lycka. Sån fruktansvärd lycka! Jag flyttar i Juni.