SuperSmurre

Inatt drömde jag att jag kom körandes på gården vetandes i bakhuvudet att något inte stod rätt till. När jag kommer fram till tvättlinan står mina bröder och ska döda min katt. Jag snackar inte nåt "skjuta honom så det går över fort", nej jag drömde att Tim stod med honom i handen och Simon hade en sten. Jag  stoppade dem dock i sista sekund. Larsson sprang iväg fort som fan och jag stod och försökte slå mina bröder så hårt jag kunde, men det gick inte. Jag var som ett vandrande spaghettistrå. Jag grät så jätte, jättemycket!

När jag vaknade i morse var kudden helt blöt. Jag hade alltså gråtit på riktigt. Och det första jag gjorde var att gå ner till nedervåningen för att se att Larsson fortfarande lever. Det gör han! Han ligger där nere och har det mysigt. Jag funderar på att ta upp honom hit, jag vill umgås med honom.

Nu ska vi mysa, peace out!