SuperSmurre

Jag hade just ett videosamtal med Julia och hennes fantastiska, underbara, skitgulliga, banankladdande dotter Kayleen (haha tänk om jag hade skrivit karl, det hade tagit uttrycket "banankladdande" till en helt ny nivå). Jag saknar dem hemskt mycket. Dock gick det mesta av samtalet ut på att webcamen var riktad mot Kayleens brett särande ben, där jag fann en blöja.

Om 5 dagar fyller Kayleen år och jag kan inte fatta att jag missar det. Förra året uppvaktade jag och Demman henne när hon låg och sov (med sin mor dregglandes brevid) med yoghurt med skivade bananbitar och en muffins med ett ljus i. Hon fyllde alltså ett. Det slutade med att yoghurten blev kletad mot väggen med stearinen från muffinsljuset och de små kladdiga bananbitarna. Därav det tidigare uttrycket.

När kladdandet var klart, fick hon sina presenter. Temat var rullande musik. Demman gav henne en underbar liten Hello Kitty bil medans jag och Julia gav henne diverse instrument och en låda klossar. Haha det lät ganska sorgligt, men hon leker med alla dessa saker än idag, förutom trumman som i somras gick sönder och nu innehåller alla möjliga sorters saker (löv, jord, grus, trumpinne, en groda och lite allt man kan komma på).

Jag bifogar nu en bild av mig och Kayleen i Eckerö i somras. Gotta love that child! Peace out!