s18e13
Hej!
Idag är det tre dagar kvar till jag får jullov. Som jag har längtat! Tyvärr blir det inget av att träffa älskling i jul men jag & rödis åker dit till min födelsedag. Kan knappt vänta!
Om någon vecka är det julafton, aka tomtedagen. Jag har aldrig fått en vanlig tomte till mitt hus. Eller jaa...ett år kom Taxi-Fjalar och var tomte, men det var jag för liten för att minnas. Ett år var pappa en slags "rysstomte". Han tyckte att det skulle vara jättekul. Resten av familjen gillade inte riktigt idén lika mycket som han gjorde.
Jag tänkte berätta om ett litet julaftonsminne. Det var julen -03 och jag och min familj var på vår årliga julpromenad. Detta år var vi ner till stranden för att gå på isen och helt enkelt promenera. Jag vill börja med att säga att ingen av oss barn tycker om julpromenaden, det är bara något som mamma och pappa på in the good old days och inte kunnat släppa.
Iallafall, vi var nere på stranden. Jag och Timpa sprang på bryggan och hunden Motica sprang bredvid oss, fast på isen. Helt plötsligt hör vi ett stort BRAK och hunden är igenom isen. Pappa skriker. Mamma försöker närma sig hunden utan en minsta tanke på att hon kanske väger lite mer än en 20 kilos hund. Mamma trillar igenom. Erica gråter av skratt och pappa går fram, kramar henne och säger med en tröstande röst; "Det är ingen fara gumman. Motica kommer att klara sig." (Han tänkte alltså inte alls på mamma.)
Jag och Timpa drog upp mamma ur vattnet och hon sprang fort hem. Nu skriker pappa åt alla oss syskon: "SPRING OCH HÄMTA PINNAR FORT SOM FAN!" Jag säger då till honom: "Hon har för fan inga händer, hur hade du tänkt att en hund skulle kunna bli dragen av en pinne?" Pappa skriker bara vidare att vi måste hitta tjocka pinnar och ge dem till honom. Han insåg efter ca 20 minuter att detta inte skulle funka, så han börjar dra av sig byxorna till grymtandet "FAAAN nu kommer jag bli förkyld!". Fram kommer de fulaste, håligaste långkallingarna jag sett och pappa börjar klättra ner för stegen. Då kom hunden närmare och pappa kunde lyfta upp henne. Tyvärr fick han sig aldrig något bad.
Det var min lilla julhistoria det, hoppas ni tyckte om den! Jag ska nu lämna er med en bra länk och ett GOD JUL!
http://www.youtube.com/watch?v=NsVgGTq1Jf8
Idag är det tre dagar kvar till jag får jullov. Som jag har längtat! Tyvärr blir det inget av att träffa älskling i jul men jag & rödis åker dit till min födelsedag. Kan knappt vänta!
Om någon vecka är det julafton, aka tomtedagen. Jag har aldrig fått en vanlig tomte till mitt hus. Eller jaa...ett år kom Taxi-Fjalar och var tomte, men det var jag för liten för att minnas. Ett år var pappa en slags "rysstomte". Han tyckte att det skulle vara jättekul. Resten av familjen gillade inte riktigt idén lika mycket som han gjorde.
Jag tänkte berätta om ett litet julaftonsminne. Det var julen -03 och jag och min familj var på vår årliga julpromenad. Detta år var vi ner till stranden för att gå på isen och helt enkelt promenera. Jag vill börja med att säga att ingen av oss barn tycker om julpromenaden, det är bara något som mamma och pappa på in the good old days och inte kunnat släppa.
Iallafall, vi var nere på stranden. Jag och Timpa sprang på bryggan och hunden Motica sprang bredvid oss, fast på isen. Helt plötsligt hör vi ett stort BRAK och hunden är igenom isen. Pappa skriker. Mamma försöker närma sig hunden utan en minsta tanke på att hon kanske väger lite mer än en 20 kilos hund. Mamma trillar igenom. Erica gråter av skratt och pappa går fram, kramar henne och säger med en tröstande röst; "Det är ingen fara gumman. Motica kommer att klara sig." (Han tänkte alltså inte alls på mamma.)
Jag och Timpa drog upp mamma ur vattnet och hon sprang fort hem. Nu skriker pappa åt alla oss syskon: "SPRING OCH HÄMTA PINNAR FORT SOM FAN!" Jag säger då till honom: "Hon har för fan inga händer, hur hade du tänkt att en hund skulle kunna bli dragen av en pinne?" Pappa skriker bara vidare att vi måste hitta tjocka pinnar och ge dem till honom. Han insåg efter ca 20 minuter att detta inte skulle funka, så han börjar dra av sig byxorna till grymtandet "FAAAN nu kommer jag bli förkyld!". Fram kommer de fulaste, håligaste långkallingarna jag sett och pappa börjar klättra ner för stegen. Då kom hunden närmare och pappa kunde lyfta upp henne. Tyvärr fick han sig aldrig något bad.
Det var min lilla julhistoria det, hoppas ni tyckte om den! Jag ska nu lämna er med en bra länk och ett GOD JUL!
http://www.youtube.com/watch?v=NsVgGTq1Jf8
Kommentarer
Postat av: Jennifer och sonen Lukas
Hahahhahahaha alltså jag dör!! Håller för fan på vika mig tredubbel :'D Bästa historian på lääänge :D
Trackback
