SuperSmurre

Idag har jag och ungarna haft fest i vardagsrummet. Skitmusiken strålade på högsta volym och de snuskiga chipsen låg spridda över mattan. Innan jag hann tänka efter såg hela huset ut som en svinstia, och det var förstås jag som fick städa upp. Nu ligger Emma och gråter över något som Jonas har gjort. När jag försökte gå och trösta henne, skrek hon bara NEJ!, vilket hon gör varje gång jag ska göra något liknande. Efter ett tag blir det så fruktansvärt frustrerande.

På morgonen blir vi alltid ovänner för att hon inte får upp sin egen dörr på bilen och jag hjälper henne. Hon blir skitförbannad och säger att hon kan själv. Det hon inte vet är att den dörren inte går att öppna utifrån, så man måste göra det inifrån. Hon har inte heller någon tidsuppfattning, jag tror inte ens hon kan klockan än. Därför tror hon att vi har all tid i världen att stå och försöka öppna en oöppningsbar dörr, medan vi egentligen har bråttom som bara tusan för att trafiken här vid den tiden står i killermode.

Nu ska jag gå ner och sätta mig, Kim kommer snart hem. Peace out!